lördag 27 september 2014

Överraskningar och uppskattningar

Hej! Idag tänker jag skriva lite mina tankar om överraskningar och uppskattningar. Själv älskar jag överraskningar, både att ge och att få. Att överraska någon med en blomma, en present eller vad det nu kan vara är ju ett sätt att visa uppskattning. Håller ni med mig? Min man är väldigt bra på det. I början på vårt äktenskap kom han ofta hem med små presenter. En bukett blommor, en kramdjur, smycke.... allteftersom barnen kom blev överraskningar glesare. Men när de kom blev jag både överraskad och kände mig mycket uppskattad.
 
För några veckor sedan hade jag visst ställd nåt fråga till mentalcoachen Olof Röhlander. Jag ställde frågan och sedan glömde bort det själv. Men så kom svaret med en ursäkt om sent svar. "Va?" tänkte jag, "Har jag frågat?...." Självklart tackade jag i min tur honom att han tänkte på det. Jag menar han har säkert många som skriver till honom om det ene och det andra. Därtill så reser han land och riket runt på föreläsningar. Senast var han tidscoach på SVT 1s programmet "Tidsjakten". Att han tänkte på min fråga och svarade kändes stort för lilla mig. Den mannen har hjärtat på rätta stället.
 
Jag har ställd frågor till andra kända personer utan svar. Skickade julkort och tackbrev utan den minsta "tack" eller att det har kommit fram. En viss ignorering kände jag då. Att Olof Röhlander, en upptagen man och kändis svarade mina frågor (som jag själv har glömt) har betydelse. Jag tycker att han har hjärtat på rätt ställe och verkligen försöker att hålla kontakt med sina "fans". Klart jag blev glad och tackade. Men jag ville göra mer.
 
 
Scrappare som jag är gjorde jag självklart ett kort och så en omklädd noteringsbok. Det fanns ju en tanke att han kanske inte gilla det för att de är inte tillräckligt fin. Det kostar ju inte mycket. Men så tänkte jag att han vet nog värde av uppskattning sitter inte i hur mycket det är värd i pengar. I Kina säger vi att om någon skicka iväg en fjärde över tusentals mil till en vän. Fastän fjärden i sig varken väger tungt i gram och pengar så väger den tungt i omtanken och vänskap. Hänger ni med? Jag tror i alla fall att Olof Röhlander är en som kommer att förstå det så jag skickade iväg paketet.
 
 
 
Jag gjorde både kortet och klätt noteringsblocket med tanken på hans intresse i sport och att han gillar NY. Idag fick jag ett meddelande där han skrev "Tack för den fina presenten du skickat." Yeah!!!! Jag tycker om överraskningar. Både att få och att ge. Uppskattningar kan man aldrig få för många:)
 
Vågar överraska någon utan förväntningar och se vilka överraskningar du själv få!

torsdag 18 september 2014

En fantastisk erbjudande

Jag blev uppringt tidigt nu på morgonen. Det var en glad nyhet! Mitt postnummer har blivit utvalt att få ett jubileums paket från ett lotteriföretag. 6 gratis lotter med chans att vinna 10 miljoner! När försäljaren hörde min suck sa hon: "Du kan vara lugn för jag ska inte sälja något till dig." Ok, tänkte jag. Har varit typ försäljare själv så jag vet hur det känns.. så jag höll tyst och lyssnade. Hon bla, bla, bla på och jag väntade bara på och höra vad det kommer att kosta. Efter ett litet tag så kom det. En fantastisk erbjudande med 4 lotter varje månad för bara 240 kr med chans att vinna 50 000 kr direkt på skrapet och så lägger hon med 6 jubileums lotter med chans att vinna 10 miljoner och om jag väljer autogiro så bjuder hon på porto. Dessutom så hjälper jag till med välgörenhet eftersom 24% av försäljning går till... Hur kan man tacka nej till en sånt fantastisk erbjudande? Genom att köpa dessa lotter kan jag göra en försäljares dag, har chans att bli rik och dessutom hjälpa till med välgörenhet. Tyvärr gjorde jag henne ledsen och tackade nej,

Det var ett litet dilemman för mig. Frestelsen fanns där. Vinna 10 milj. det skulle sitta bra. Chans att vinna.... glöm inte det! Man vill vara snäll för man har ju själv fått nej och vet hur besviken och nedslående det kan kännas. Men man kan ju inte köpa nåt för att vara snäll. Det andra är att jag är lite trött på de här "fantastiska erbjudanden". För i slutändan är det mina pengar de vill ha och vad får jag? Ibland kan jag bli väldigt trött på alla dessa erbjudande: skönhet, mentalcoaching, fitness, mat, lotteri... alla lovar de en bättre, vackrare och möjligtvis rikare jag. Men ingen är där när man verkligen behöver en. Då får man vända sig till de professionella: psykiatri, läkare, sjukgymnaster, präster.... Men där får man stå i kö och vänta. Väntetid och många gånger var det inte heller gratis. Du ska ha ork för att vara sjuk och du ska ha pengar för att få hjälp. (Många gånger.) Jag vet vad jag skriver om för jag har varit där.

Min slutsats är ändå att hålla och satsa på min tro. Visst, inte heller där går det på räls. Det krävs faktiskt en hel del av mig. Tålamod, uthållighet, envishet, tid... Men vad krävs inte allt det där? Går till gym och träna för att få vackrare kropp, gå ner i vikt. Ja, då måste du faktiskt ta dig tid att gå dit och träna och svettas. Du måste lägga om matvanor ( försaka de goda kakor, godis, chips). Skönhet, ja, jag mötte en gång en kvinna som sa till mig : "Det där märker du försöker sälja är en bluff!" Men när jag frågade varför så kom det fram att hon har inte använt produkter hon köpt. Så det var inte produkter eller försäljarens fel. Hon använder ju inte det. Mentalcoaching? Ja, jag har läst och läser fortfaarande en del. Här gäller det verkligen att träna på och ha tålamod och uthållighet. Livstilen ändra man inte på en dag. (Det krävs tid att slänga ut de gamla och skaffa nya). Allt det här krävs tid, tålamod, uthållighet, envishet och en del läsning, samtal därtill. (Och många gånger kostar det en hel del). Varför ska då tron inte kostar i form av tid, tålamod etc? Varför skulle man tro att Gud bara ska fixa så fort jag be om något? Kristen tro handlar om relation och inte religion har jag läst någonstans och det är så rätt. Har också hört någon evangelist sagt att en gång när han var ute och talade fick han frågan : "Men vad hände om jag har levt ett bra liv och sedan visade det sig att himmelen inte finns. Att det finns ingen Gud eller inget liv efter detta?" "Ja" svarade evangelisten "Då har du i alla fall levt ett bra liv. Men tänkt om det finns och du inte har gjort det. Vad skulle du ha sagt då?"

Jag vet att det här är otroligt långt. Men jag vet inte om jag får leva tills imorgon eller morgon därefter. Jag vill uppmanna er att ta tid och undersökt själv vad kristentro skulle betyda för dig. Lyssnar inte bara på vad andra har sagt, hur andra har levt. Ta reda på det själv. Avfärdar inte pga andras erfarenheter. Gör dina egna. Det är en fantastisk skatt där och du vill inte vara utan när du en gång har hittat den. Nu har jag skrivit det och jag önskar er allt gott. Du är den som bestämmer.

onsdag 17 september 2014

Med evig kärlek

Kände mig inte riktig, riktig glad. För lite sömn och värk och av någon anledning en inre stress. Men medan jag höll på med att sätta ihop ett kort kom dessa rader till mig:
 
"Om jag vill berätta min sorg för dig,
skulle du stanna upp och lyssna?
Om mina tårar inte hittar sina kanaler att nå ut,
skulle du kunna trösta mig?
Om min sorg är stum,
skulle du kunna hjälpa mig att hitta ord?
Då i min djupa sorg och ensamhet hörde
jag en viskande röst som säger:
"Du är min. Med evig kärlek har jag
älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig.
Du är förlåten. Jag skulle aldrig överge dig eller glömma dig.
Jag gråter din gråt utan tårar.
Jag hör din sorg utan ord.
Håll dig nära mig och jag ska fylla ditt hjärta
med glädje som den här världen inte kan ge."
 
Allt är inte bra. Värken är inte borta. Men glädje. Den finns där.


måndag 15 september 2014

En ny dag, en ny vecka och en ny regering?

Ja, så vaknar man till en ny dag och en ny vecka. Gårdagens valresultat leder till regeringsskifte. Borde man vara glad? Men jag känner mig varken glad eller ledsen. Ovisst är framtiden verkar det som. Det kommer att bli en ny regering. Men vägen dit är.... Det finns så många osäkra faktorer. Man hoppas att politikerna kan verkligen inse vad som har hänt. Att verkligen kan sätta sina egna intresset åt sidan och lyssna till vad vi väljarna har sagt. Det kändes lite oroande att höra "Ja, men det är 87% som inte röstade på SD." Jo, jo, det är sant. Men snälla, ser då till att inte dessa 87% också gå över dit vid nästa val. 4 år är inte så långt tid. Ta verkligen reda på varför de vann så stort och inte bara invaggar sig i att 87% inte röstade på dem.
 
När man lyssnade på val analys på morgon nyheten kände jag mig inte alls lätt om hjärta. Tvärtom kändes en oro. Därför är det en stor tröst när jag läste i Jeremia 28:11 " Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp. Och ni skall åkalla mig och gå och be till mig, och jag vill höra på er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig, om ni frågar efter mig av hela ert hjärta." Tänk. Gud låter sig finnas av oss! Men, ja, det finns ett men. Vi måste fråga efter Honom av hela vårt hjärta. Alltså söker Gud för Hans skull och inte söker Gud för att Han ska göra som vi vill/önska. Själv tror jag att vi behöver vända om från vår egen självuppfyllelser. Många har framställd Gud som sträng och Jesus är den snälla broder. Han satt minsann och åt och drack med tjuvar, prostituerade, ja, de som var utstöttad av etablissemanget. Det har framställd på det sättet som om Jesus gav sitt medgivande/gillande för deras leverne. Säkert var att Jesus inte dömde dessa. Men det fanns en respekt ifrån dessa utstöttade till Jesus. Att i mötet med honom ledde till livsförändring. Sackaios är ett exempel. Han ogillades av många och ingen ville ha med honom att göra. När Jesus kom till hans stad var han nyfiken. Så nyfiken att han klättrade upp på ett träd för att få en glimt av honom. När Jesus gick förbi och tittade till honom och sa "Skynda dig ner, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem". Vi vet inte vad de två pratade om. Men det står i Lukas 19:8 hur Sackaios svarade på Jesus möte med honom. "Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt." Vilken förändring! Vad jag förstår har inte Jesus begärt detta ifrån Sackaios. Utan av tacksamhet hade Sackaios självmant förändrat sig. Så är det ju. När man har blivit sedd och bemött med kärlek och inte fördömelse förändras man. Inte är det som många tycker att Jesus fördömer inte och därför kan jag fortsätta som jag vill. Att Jesus inte fördömer betyder inte att vi inte behöver förändras och vända om. Han sa visserligen till äktenskapsbryterska "att inte heller jag fördömer dig". Men han sa också till henne "Gå i frid och synda inte mer." Tror vi på allvar att hon skulle bara sticka därifrån och fortsatte som förr?
 
Nej, jag tror att Gud väntar på oss. Att vi äntligen kan förstå att vi inte kan leva som vi gör och tror att allt ska gå väl. Gud är inte där för att uppfylla våra önskningar och begär. Vi är till att uppfylla Guds viljan. Att ödmjuka oss inför Honom som är helig, allsmäktig, nådig och barmhärtig. Först då kan vi ödmjuka oss inför varandra. Min bön är att våra politiker vågar vara ödmjuk inför de uppgifter som lägger framför dem. Att de vågar lägga sina egna intresset åt sidan och lyssna ordentligt på varandra och på oss väljarna. Att deras intresse är verkligen för landets bästa. Gud hjälper oss!

onsdag 10 september 2014

Att ha förebilder

Jag tror det var förra veckan jag läste Veckans peptalk av Olof Röhlander där han skrev om förebilder. Det jag skriver här är ingenting mot vad han skrev. Om jag inte har förstått fel så menade han att det är viktigt att välja vem man vill ha till sin förebild. Det håller jag med honom.
 
Själv brukar jag säga att jag inte har någon idol och ibland har jag till och med sagt att jag inte har någon föreblid. Det är ju en sanning med modifikation. Självklart har jag förebilder. Min mamma är en trots att hon inte finns längre i livet. När jag säger att jag inte har någon förebild så menade jag egentligen att jag vill aldrig se upp till någon att jag sätta den människa på en piedestal. För när man sätter någon på en piedestal finns det tendens att man tror att denne är perfekt. Allt denne gör är bra, underbar, rätt osv. Tills den människan gjorde något som gör en besviken. Då ramlar personen av piedestalen och man rasar ihop själv. Man kände sig då sviken o sårad.
 
Låt mig förklarar. Jag har haft idoler och precis som många andra ville bli som den eller den. När jag gick i Missionsskolan i Örebro hände det en dag att jag fann många av mina medstudenter nedslagna, chockade och ledsna. När jag frågade vad som hänt berättade en för mig att en känd pastor hade begått äktenskapsbrott. Han hade en affär med en kvinna som han hade själavård med. Det gick så långt att han nu skilja sig från sin fru. Detta var en oerhört svek mot alla som såg upp till honom. Själv kände jag inte den berömda pastorn. Jag hade ingen aning vem han var. Men för mina medstudenter blev det en chock och satte några av dem deras tro i gungning. Jag tror att det var där och då jag satte upp en tydlig markering för mig själv. Aldrig vill jag se upp till någon annan så mycket att jag sätta hela min lit till den. Människa är inte ofelbar! Min hållning stärktes många gånger senare av svek jag själv blev utsatt för från människor jag såg upp till. En som gjorde stark intryck på mig var en pastor från USA. Han var lång och stor. Vägde säkert över 100kg. Jag lärde känna honom genom evangelisationsteam där han ingick. Teamet besökte den kristna gruppen jag var med. Denne evangelist stod ut bland sina kompisar. Han var lång, stor. Men han var också smidig trots sin stora kroppshyttan. Han hade humor men kunde vara allvarlig. Han predikade, sjöng, spelade. Bland oss då unga tonåringar var han verkligen en stor förebild. Men så visade det sig att han var en karlakarl. Hans kvinnor syn var att kvinnans plats är under männen. Kvinnors uppgifter är tjänande medan männens styrande. Vi har haft våra samtal och han tyckte nog inte om mig. Vid ett av våra samtal sa jag till honom att jag lärde mig mycket av honom. Den jag var hade mycket med honom att göra. Han blev förvånad och sa "Va? Men jag ta bara emot manliga lärjungar. Aldrig kvinnliga." "Men även om jag är en kvinna så har jag öron att lyssna och ögon att se..." Det blev tyst hos honom och det var nog sista gången vi pratades vid. Han föll från förebild till någon som jag inte vill vara.
 
Jag kan nog nämna fler exempel. Vad jag vill säga är att min slutsats är att vi kan ha förebilder och vi bör välja de med omsorg. Min största och kanske borde vara den enda förebild är Jesus. Jag har fortfarande mänskliga förebilder. Men de får inte ta för stor plats i mitt liv. De må vara stora berömda politiker, filmstjärnor, pastorer, mental coach osv. Människor är föränderlig. Människor kan låta framgångar stiger åt huvud och plötsligt tror de att de som förebild kan styra och ställa vad en får/ska tycka och tänka. Förebilder kan spricka. Jesus däremot är en som inte framhäva sig själv. När jag läser bibel blev jag förvånad över Jesus reaktion när jag läste Lukas 18:18 "En uppsatt person frågade honom: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud...." Jag menar det var väl inte konstig att den uppsatta mannen kallade Jesus god. Jesus hade ju flera kapitel innan predikat, förklarat Guds ord, botat sjuka, drivit ut demoner, han såg de fattiga, de utstötta osv. Det var väl klart att han var en god människa. Därför förvånade det mig att han verkade nästan arg att blev kallad god. Men sedan fattar jag. Där har jag den ultimata förebliden. En som inte drar åt sig ära fast han hade goda skäl till det. En som är ödmjuk. En som hade fokus och vet vem han är. En som inte upphöjar sig själv.  
 
Nej, nu blir det för långt här igen. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar här. Jesus är en förebild värd att lära känna. Låt ingen annan tala om för dig vem han är eller vem Gud är. Går och lär känna honom själv. Kristen tro är inte en religion. Det är en relation. En ömsesidig relation. Där det inte är bara Gud som ska ge och ge. Han vill också bli älskad som den helige Gud Han är och inte bara för vad Han kan ge. Vågar närma dig Gud och du ska se vad Han kan lära dig.
 
Herrens välsignelser:)
Hälsningar från en lärling på väg


måndag 1 september 2014

Prestations ångest?

"Gud vrider oss rätt igen" Det är rubriken på dagens text från "Alla dagar nära" av Max Lucado. Han skrev vidare så här: " Vi är törstiga. Inte törstiga efter berömmelse, ägodelar, passion eller romantik. Vi har druckit ur de källorna. De är som salt vatten i öknen. De släcker inte törsten - de dödar.
"Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet...."
Rättfärdighet. Där har vi det. Den törstar vi efter. Vi törstar efter ett rent samvete. Vi kräver att få börja på en ny sida. Vi längtar efter en nystart. Vi ber om en hand som sträcks ner i vår mörka värld för att göra det som vi inte klarar själva - vrida oss rätt igen."
 
Texten som jag läste idag stämde på något sätt med vad vår nye ungdomspastor predikade igår. Det var en mycket bra gudstjänst. Som väntat var det mycket folk. Själv längtade jag dit. Har inte kunnat vara där på ett par veckor. I min längtan fanns det en nyfikenhet på hur den nye pastorn är. Som oftast var det inte utan lite inre kamp. Jag har sovit dåligt i flera nätter. Ovanpå det har jag lagat mycket mat i dagarna 3. Det värkar i min kropp. Trötthet och värk är väldigt dåliga kombination. Sedan undrade jag om någon i församlingen hade saknad mig. Någon som har märkt min frånvaron? En släng av törst efter bekräftelse?
 
Söndagsmorgon kom och jag vaknade innan väckarklockan slog larm. Trött. Dålig sömn igen. Men jag gick upp. Åkte iväg till kyrkan. Var lite sent ute. När jag kom fram så strömmade folk på väg in så jag var inte ensam att vara lite sent:) När jag kom in möttes jag av ett glatt ansikte. En som jag kände ganska väl. Hon kramade mig och sa "Vad roligt att se dig. Jag har inte sett dig på ett tag..." Hm, vilken liten människa jag är. När jag sedan hängt upp min jacka och vände mig om möttes jag av ett skrik. Där stod min systers bästis och skrek av glädje att se mig! Nu kändes min lilla tanken att ingen sakna mig löjligt. Vi kramade om varandra och jag övertalade henne att följa med hem efter gudstjänsten. Fick lite hjälp och välsignelse av hennes mamma. Sedan skildes vi åt.
 
Gudstjänsten var lite längre för vi hälsade vår nye ungdomspastor välkommen. Det var lovsång, barnvälsignelse och så predikade vår unga pastor. Om jag inte minns fel så läste han från Matteus 23: 1-12. I hans predikan nämnde han om sin resa till Etiopien som volontär för några år sedan. Vad som satte stora intryck i honom. Det var en ledare i den kristen organisation i landet som han fick följa med. I den ledaren såg han en kopia av Jesus. Hur han skulle ha varit när han gick här på jorden bland fattiga. Vår unge pastorn såg kärleken som kom inifrån. Kärlek som inte ges av plikt utan av hjärta. Källan till kärleken kom inte från människan själv utan från en som gav sitt liv för alla som vill ta emot Honom. Om jag inte inbillade mig så tyckte jag att det var knäpp tyst i kyrkan. Alla lyssnade och jag kunde nästan höra viskande från den Helige Anden. Jag vågar nog påstå att många blev berörda. Jag tror att vår nye pastor träffade ganska mitt i prick vad vi dagens människor längta efter. Vi led av prestations ångest. Vi tror att vi kan bara bli älskad, uppmärksammad när vi är duktiga, ha en vacker utsida osv. Vi, många av oss längtar efter att bli sedd, hörd, älskad för den vi är och inte vad vi kan prestera. Vi vill inte bli värderad efter vår ålder, kön, vilket jobb vi har, hur mycket vi har i banken, vilken bilmärke vi kör osv. Trösten är att vi är älskad för den vi är av Gud. Vi måste bara våga tro på det. Vågar ta emot det. Vågar erkänna att vi klara faktiskt inte "vrida oss själv rätt" som Max Lucado skrev. Att erkänna det inför Gud förminska inte oss. Tvärtom det sträcker på oss och släcker törsten inom oss så att vi inte behöver jaga efter uppmärksamhet, bekräftelser eller vad det nu är.
 
Jag fylldes av glädje och hopp när jag skyndade mig ut. Ska ju hem med tjejen jag träffade innan så hon och min syster som var på besök kunde träffas. På vägen ut möttes jag av en kvinna. Hon nästan kastade sig om min hals och kramade mig. Jag kände igen henne som medlem i församling. Men jag vet inte vem hon är. Lite pinsam kände jag mig. Men vi kramades flera gånger. Hon var så glad att se mig. När hon sedan frågade hur jag må sa jag "Jag mår jätte bra. Att bli kramad och hälsad så här mår jag bara bra." Ja, visst har jag ont i nacken och armarna. Men jag kände mig så glad och älskad. Inte av människor utan av Honom som är större. Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så ska ni få allt annat också. Det läste jag idag och jag vill tro och leva efter.
 
Ooops, det här blev jätte, jätte långt.  Du som orkat läsa ända hit hoppas jag att du får med dig något. Må Gud välsignar dig och bevarar dig!

lördag 30 augusti 2014

Ge och du ska få...

Ja, lite så känns det, på ett positiv sätt. Min syster kom hem idag med del av sin familj. Det är alltid kul att de kommer. Alla har så mycket att göra och tid att träffas har inte varit så ofta. Tanken att de kom gjorde mig glad. Visserligen har jag en del värk i kroppen och matlagning skulle inte vara bra. Men jag kunde inte låta bli.
 
 
Vet ju att syster min och hennes man har mycket att göra så jag lagade vårrullar med 3 olika fyllningar. Ungefär 100 vårrullar blev det och jag har fördelat dem i olika lådor så att mina nära och kära kan ta med sig hem. Fryst och klart. Mina armar, nacken och ryggen gjorde ont. Men jag kände mig så nöjd.
 
 
Jag gjorde maten och tänkte överraska mina systrar och barn. Men så blev jag själv överraskad av min duktiga syster som gillar att plocka svamp. Tittar vad hon hade med sig! 4 kg prima Karl Johan, skogssvampar och annat. Inte nog med att hon plockade dessa godingar till mig utan hon satt sedan och rensade med min dotter. Nu har jag 3 lådor frysta svamp och några ska jag steka snart och äta.
 
 
Det är ett givande och tagande. Sist när syster min var här hade hon önskat sushi. Så i fredags började jag lagar. Dessa gjorde jag dock idag.
 
 
De här gjorde jag igår. Kan ni tänka er att allt blev uppäten? Det glädje mig att de tyckte om min hemma gjorde sushi. Inte så vackert men smaken var inget fel på. Jadå, jag har ont i mina armar, händer och varenda finger. Men det dör jag inte av och vi hade roligt ihop. God mat, gott sällskap. Vad gör det att jag inte är rik och inte har ett välbetalt jobb? Kärlek kan man inte tjäna. Det får man när man vågar både ge och ta emot. Tack gode Gud för min familj. Känner mig tacksam att kunna göra det lilla. Jag ger det jag kunde och jag fick faktisk mer tillbaka utan att jag har förväntat mig det.
Som sagt. Jag känner mig tacksam trots det värkar i min kropp.
 
Önskar er en fortsatt god helg!