onsdag 17 september 2014

Med evig kärlek

Kände mig inte riktig, riktig glad. För lite sömn och värk och av någon anledning en inre stress. Men medan jag höll på med att sätta ihop ett kort kom dessa rader till mig:
 
"Om jag vill berätta min sorg för dig,
skulle du stanna upp och lyssna?
Om mina tårar inte hittar sina kanaler att nå ut,
skulle du kunna trösta mig?
Om min sorg är stum,
skulle du kunna hjälpa mig att hitta ord?
Då i min djupa sorg och ensamhet hörde
jag en viskande röst som säger:
"Du är min. Med evig kärlek har jag
älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig.
Du är förlåten. Jag skulle aldrig överge dig eller glömma dig.
Jag gråter din gråt utan tårar.
Jag hör din sorg utan ord.
Håll dig nära mig och jag ska fylla ditt hjärta
med glädje som den här världen inte kan ge."
 
Allt är inte bra. Värken är inte borta. Men glädje. Den finns där.


måndag 15 september 2014

En ny dag, en ny vecka och en ny regering?

Ja, så vaknar man till en ny dag och en ny vecka. Gårdagens valresultat leder till regeringsskifte. Borde man vara glad? Men jag känner mig varken glad eller ledsen. Ovisst är framtiden verkar det som. Det kommer att bli en ny regering. Men vägen dit är.... Det finns så många osäkra faktorer. Man hoppas att politikerna kan verkligen inse vad som har hänt. Att verkligen kan sätta sina egna intresset åt sidan och lyssna till vad vi väljarna har sagt. Det kändes lite oroande att höra "Ja, men det är 87% som inte röstade på SD." Jo, jo, det är sant. Men snälla, ser då till att inte dessa 87% också gå över dit vid nästa val. 4 år är inte så långt tid. Ta verkligen reda på varför de vann så stort och inte bara invaggar sig i att 87% inte röstade på dem.
 
När man lyssnade på val analys på morgon nyheten kände jag mig inte alls lätt om hjärta. Tvärtom kändes en oro. Därför är det en stor tröst när jag läste i Jeremia 28:11 " Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp. Och ni skall åkalla mig och gå och be till mig, och jag vill höra på er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig, om ni frågar efter mig av hela ert hjärta." Tänk. Gud låter sig finnas av oss! Men, ja, det finns ett men. Vi måste fråga efter Honom av hela vårt hjärta. Alltså söker Gud för Hans skull och inte söker Gud för att Han ska göra som vi vill/önska. Själv tror jag att vi behöver vända om från vår egen självuppfyllelser. Många har framställd Gud som sträng och Jesus är den snälla broder. Han satt minsann och åt och drack med tjuvar, prostituerade, ja, de som var utstöttad av etablissemanget. Det har framställd på det sättet som om Jesus gav sitt medgivande/gillande för deras leverne. Säkert var att Jesus inte dömde dessa. Men det fanns en respekt ifrån dessa utstöttade till Jesus. Att i mötet med honom ledde till livsförändring. Sackaios är ett exempel. Han ogillades av många och ingen ville ha med honom att göra. När Jesus kom till hans stad var han nyfiken. Så nyfiken att han klättrade upp på ett träd för att få en glimt av honom. När Jesus gick förbi och tittade till honom och sa "Skynda dig ner, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem". Vi vet inte vad de två pratade om. Men det står i Lukas 19:8 hur Sackaios svarade på Jesus möte med honom. "Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt." Vilken förändring! Vad jag förstår har inte Jesus begärt detta ifrån Sackaios. Utan av tacksamhet hade Sackaios självmant förändrat sig. Så är det ju. När man har blivit sedd och bemött med kärlek och inte fördömelse förändras man. Inte är det som många tycker att Jesus fördömer inte och därför kan jag fortsätta som jag vill. Att Jesus inte fördömer betyder inte att vi inte behöver förändras och vända om. Han sa visserligen till äktenskapsbryterska "att inte heller jag fördömer dig". Men han sa också till henne "Gå i frid och synda inte mer." Tror vi på allvar att hon skulle bara sticka därifrån och fortsatte som förr?
 
Nej, jag tror att Gud väntar på oss. Att vi äntligen kan förstå att vi inte kan leva som vi gör och tror att allt ska gå väl. Gud är inte där för att uppfylla våra önskningar och begär. Vi är till att uppfylla Guds viljan. Att ödmjuka oss inför Honom som är helig, allsmäktig, nådig och barmhärtig. Först då kan vi ödmjuka oss inför varandra. Min bön är att våra politiker vågar vara ödmjuk inför de uppgifter som lägger framför dem. Att de vågar lägga sina egna intresset åt sidan och lyssna ordentligt på varandra och på oss väljarna. Att deras intresse är verkligen för landets bästa. Gud hjälper oss!

onsdag 10 september 2014

Att ha förebilder

Jag tror det var förra veckan jag läste Veckans peptalk av Olof Röhlander där han skrev om förebilder. Det jag skriver här är ingenting mot vad han skrev. Om jag inte har förstått fel så menade han att det är viktigt att välja vem man vill ha till sin förebild. Det håller jag med honom.
 
Själv brukar jag säga att jag inte har någon idol och ibland har jag till och med sagt att jag inte har någon föreblid. Det är ju en sanning med modifikation. Självklart har jag förebilder. Min mamma är en trots att hon inte finns längre i livet. När jag säger att jag inte har någon förebild så menade jag egentligen att jag vill aldrig se upp till någon att jag sätta den människa på en piedestal. För när man sätter någon på en piedestal finns det tendens att man tror att denne är perfekt. Allt denne gör är bra, underbar, rätt osv. Tills den människan gjorde något som gör en besviken. Då ramlar personen av piedestalen och man rasar ihop själv. Man kände sig då sviken o sårad.
 
Låt mig förklarar. Jag har haft idoler och precis som många andra ville bli som den eller den. När jag gick i Missionsskolan i Örebro hände det en dag att jag fann många av mina medstudenter nedslagna, chockade och ledsna. När jag frågade vad som hänt berättade en för mig att en känd pastor hade begått äktenskapsbrott. Han hade en affär med en kvinna som han hade själavård med. Det gick så långt att han nu skilja sig från sin fru. Detta var en oerhört svek mot alla som såg upp till honom. Själv kände jag inte den berömda pastorn. Jag hade ingen aning vem han var. Men för mina medstudenter blev det en chock och satte några av dem deras tro i gungning. Jag tror att det var där och då jag satte upp en tydlig markering för mig själv. Aldrig vill jag se upp till någon annan så mycket att jag sätta hela min lit till den. Människa är inte ofelbar! Min hållning stärktes många gånger senare av svek jag själv blev utsatt för från människor jag såg upp till. En som gjorde stark intryck på mig var en pastor från USA. Han var lång och stor. Vägde säkert över 100kg. Jag lärde känna honom genom evangelisationsteam där han ingick. Teamet besökte den kristna gruppen jag var med. Denne evangelist stod ut bland sina kompisar. Han var lång, stor. Men han var också smidig trots sin stora kroppshyttan. Han hade humor men kunde vara allvarlig. Han predikade, sjöng, spelade. Bland oss då unga tonåringar var han verkligen en stor förebild. Men så visade det sig att han var en karlakarl. Hans kvinnor syn var att kvinnans plats är under männen. Kvinnors uppgifter är tjänande medan männens styrande. Vi har haft våra samtal och han tyckte nog inte om mig. Vid ett av våra samtal sa jag till honom att jag lärde mig mycket av honom. Den jag var hade mycket med honom att göra. Han blev förvånad och sa "Va? Men jag ta bara emot manliga lärjungar. Aldrig kvinnliga." "Men även om jag är en kvinna så har jag öron att lyssna och ögon att se..." Det blev tyst hos honom och det var nog sista gången vi pratades vid. Han föll från förebild till någon som jag inte vill vara.
 
Jag kan nog nämna fler exempel. Vad jag vill säga är att min slutsats är att vi kan ha förebilder och vi bör välja de med omsorg. Min största och kanske borde vara den enda förebild är Jesus. Jag har fortfarande mänskliga förebilder. Men de får inte ta för stor plats i mitt liv. De må vara stora berömda politiker, filmstjärnor, pastorer, mental coach osv. Människor är föränderlig. Människor kan låta framgångar stiger åt huvud och plötsligt tror de att de som förebild kan styra och ställa vad en får/ska tycka och tänka. Förebilder kan spricka. Jesus däremot är en som inte framhäva sig själv. När jag läser bibel blev jag förvånad över Jesus reaktion när jag läste Lukas 18:18 "En uppsatt person frågade honom: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud...." Jag menar det var väl inte konstig att den uppsatta mannen kallade Jesus god. Jesus hade ju flera kapitel innan predikat, förklarat Guds ord, botat sjuka, drivit ut demoner, han såg de fattiga, de utstötta osv. Det var väl klart att han var en god människa. Därför förvånade det mig att han verkade nästan arg att blev kallad god. Men sedan fattar jag. Där har jag den ultimata förebliden. En som inte drar åt sig ära fast han hade goda skäl till det. En som är ödmjuk. En som hade fokus och vet vem han är. En som inte upphöjar sig själv.  
 
Nej, nu blir det för långt här igen. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar här. Jesus är en förebild värd att lära känna. Låt ingen annan tala om för dig vem han är eller vem Gud är. Går och lär känna honom själv. Kristen tro är inte en religion. Det är en relation. En ömsesidig relation. Där det inte är bara Gud som ska ge och ge. Han vill också bli älskad som den helige Gud Han är och inte bara för vad Han kan ge. Vågar närma dig Gud och du ska se vad Han kan lära dig.
 
Herrens välsignelser:)
Hälsningar från en lärling på väg


måndag 1 september 2014

Prestations ångest?

"Gud vrider oss rätt igen" Det är rubriken på dagens text från "Alla dagar nära" av Max Lucado. Han skrev vidare så här: " Vi är törstiga. Inte törstiga efter berömmelse, ägodelar, passion eller romantik. Vi har druckit ur de källorna. De är som salt vatten i öknen. De släcker inte törsten - de dödar.
"Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet...."
Rättfärdighet. Där har vi det. Den törstar vi efter. Vi törstar efter ett rent samvete. Vi kräver att få börja på en ny sida. Vi längtar efter en nystart. Vi ber om en hand som sträcks ner i vår mörka värld för att göra det som vi inte klarar själva - vrida oss rätt igen."
 
Texten som jag läste idag stämde på något sätt med vad vår nye ungdomspastor predikade igår. Det var en mycket bra gudstjänst. Som väntat var det mycket folk. Själv längtade jag dit. Har inte kunnat vara där på ett par veckor. I min längtan fanns det en nyfikenhet på hur den nye pastorn är. Som oftast var det inte utan lite inre kamp. Jag har sovit dåligt i flera nätter. Ovanpå det har jag lagat mycket mat i dagarna 3. Det värkar i min kropp. Trötthet och värk är väldigt dåliga kombination. Sedan undrade jag om någon i församlingen hade saknad mig. Någon som har märkt min frånvaron? En släng av törst efter bekräftelse?
 
Söndagsmorgon kom och jag vaknade innan väckarklockan slog larm. Trött. Dålig sömn igen. Men jag gick upp. Åkte iväg till kyrkan. Var lite sent ute. När jag kom fram så strömmade folk på väg in så jag var inte ensam att vara lite sent:) När jag kom in möttes jag av ett glatt ansikte. En som jag kände ganska väl. Hon kramade mig och sa "Vad roligt att se dig. Jag har inte sett dig på ett tag..." Hm, vilken liten människa jag är. När jag sedan hängt upp min jacka och vände mig om möttes jag av ett skrik. Där stod min systers bästis och skrek av glädje att se mig! Nu kändes min lilla tanken att ingen sakna mig löjligt. Vi kramade om varandra och jag övertalade henne att följa med hem efter gudstjänsten. Fick lite hjälp och välsignelse av hennes mamma. Sedan skildes vi åt.
 
Gudstjänsten var lite längre för vi hälsade vår nye ungdomspastor välkommen. Det var lovsång, barnvälsignelse och så predikade vår unga pastor. Om jag inte minns fel så läste han från Matteus 23: 1-12. I hans predikan nämnde han om sin resa till Etiopien som volontär för några år sedan. Vad som satte stora intryck i honom. Det var en ledare i den kristen organisation i landet som han fick följa med. I den ledaren såg han en kopia av Jesus. Hur han skulle ha varit när han gick här på jorden bland fattiga. Vår unge pastorn såg kärleken som kom inifrån. Kärlek som inte ges av plikt utan av hjärta. Källan till kärleken kom inte från människan själv utan från en som gav sitt liv för alla som vill ta emot Honom. Om jag inte inbillade mig så tyckte jag att det var knäpp tyst i kyrkan. Alla lyssnade och jag kunde nästan höra viskande från den Helige Anden. Jag vågar nog påstå att många blev berörda. Jag tror att vår nye pastor träffade ganska mitt i prick vad vi dagens människor längta efter. Vi led av prestations ångest. Vi tror att vi kan bara bli älskad, uppmärksammad när vi är duktiga, ha en vacker utsida osv. Vi, många av oss längtar efter att bli sedd, hörd, älskad för den vi är och inte vad vi kan prestera. Vi vill inte bli värderad efter vår ålder, kön, vilket jobb vi har, hur mycket vi har i banken, vilken bilmärke vi kör osv. Trösten är att vi är älskad för den vi är av Gud. Vi måste bara våga tro på det. Vågar ta emot det. Vågar erkänna att vi klara faktiskt inte "vrida oss själv rätt" som Max Lucado skrev. Att erkänna det inför Gud förminska inte oss. Tvärtom det sträcker på oss och släcker törsten inom oss så att vi inte behöver jaga efter uppmärksamhet, bekräftelser eller vad det nu är.
 
Jag fylldes av glädje och hopp när jag skyndade mig ut. Ska ju hem med tjejen jag träffade innan så hon och min syster som var på besök kunde träffas. På vägen ut möttes jag av en kvinna. Hon nästan kastade sig om min hals och kramade mig. Jag kände igen henne som medlem i församling. Men jag vet inte vem hon är. Lite pinsam kände jag mig. Men vi kramades flera gånger. Hon var så glad att se mig. När hon sedan frågade hur jag må sa jag "Jag mår jätte bra. Att bli kramad och hälsad så här mår jag bara bra." Ja, visst har jag ont i nacken och armarna. Men jag kände mig så glad och älskad. Inte av människor utan av Honom som är större. Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så ska ni få allt annat också. Det läste jag idag och jag vill tro och leva efter.
 
Ooops, det här blev jätte, jätte långt.  Du som orkat läsa ända hit hoppas jag att du får med dig något. Må Gud välsignar dig och bevarar dig!

lördag 30 augusti 2014

Ge och du ska få...

Ja, lite så känns det, på ett positiv sätt. Min syster kom hem idag med del av sin familj. Det är alltid kul att de kommer. Alla har så mycket att göra och tid att träffas har inte varit så ofta. Tanken att de kom gjorde mig glad. Visserligen har jag en del värk i kroppen och matlagning skulle inte vara bra. Men jag kunde inte låta bli.
 
 
Vet ju att syster min och hennes man har mycket att göra så jag lagade vårrullar med 3 olika fyllningar. Ungefär 100 vårrullar blev det och jag har fördelat dem i olika lådor så att mina nära och kära kan ta med sig hem. Fryst och klart. Mina armar, nacken och ryggen gjorde ont. Men jag kände mig så nöjd.
 
 
Jag gjorde maten och tänkte överraska mina systrar och barn. Men så blev jag själv överraskad av min duktiga syster som gillar att plocka svamp. Tittar vad hon hade med sig! 4 kg prima Karl Johan, skogssvampar och annat. Inte nog med att hon plockade dessa godingar till mig utan hon satt sedan och rensade med min dotter. Nu har jag 3 lådor frysta svamp och några ska jag steka snart och äta.
 
 
Det är ett givande och tagande. Sist när syster min var här hade hon önskat sushi. Så i fredags började jag lagar. Dessa gjorde jag dock idag.
 
 
De här gjorde jag igår. Kan ni tänka er att allt blev uppäten? Det glädje mig att de tyckte om min hemma gjorde sushi. Inte så vackert men smaken var inget fel på. Jadå, jag har ont i mina armar, händer och varenda finger. Men det dör jag inte av och vi hade roligt ihop. God mat, gott sällskap. Vad gör det att jag inte är rik och inte har ett välbetalt jobb? Kärlek kan man inte tjäna. Det får man när man vågar både ge och ta emot. Tack gode Gud för min familj. Känner mig tacksam att kunna göra det lilla. Jag ger det jag kunde och jag fick faktisk mer tillbaka utan att jag har förväntat mig det.
Som sagt. Jag känner mig tacksam trots det värkar i min kropp.
 
Önskar er en fortsatt god helg!

söndag 24 augusti 2014

Min skapaverkstad

Hej!
Det var ett tag sedan jag skrev något här. Tiden går verkligen fort och nu är vi i slutet av augusti. Skolorna har börjat och även höstväder? Ja, det har väl inte undgått någon att det har varit väldigt blöta väder sista tiden. Även vi drabbades av svämning i källaren. Inget roligt. Min man och jag har städat i flera dagar och slängt ut en del saker som blev förstörda. Väl, man får se det positiva i eländet. Äntligen har vi börjat städa ut källan som vi borde har gjort för länge sedan.
 
Jag har då bland annat städat i mitt scraprum. Har sett ett antal gånger på nätet duktiga scrappare som visade sina scraprum. De har oftast vita skrivbord, vita hyllor...mycket vit och allting i ordning och reda. När man har sett deras scraprum så vågar inte jag visa mitt. Men å andra sidan så har jag också läst om andra som har bara ett bord under trappan. Eller fick scrappa på köksbordet och fick plocka bort.... Eftersom jag håller på att lära mig att våga mer vara mig själv och inte jämföra till höger och vänster så visar jag här mitt städade scraprum.
 
 
 
Mitt scraprum går i bruna nyanser. Hyllan är köpt på Vinden för 100 kr. Det ingår även ett vitrinskåp. Här förvarar jag blommor, stämplar, stansar och lite annat.
 
 
Här sätter jag ofta ihop mina projekter. Kort, askar och annat. Väl, det är inte ofta det finns så mycket plats att göra något där. Försöker plocka efter mig men .....Ja, nu har jag gjort det. Det är inte det finaste scraprum men jag är tacksam och glad att jag ett eget rum där jag får vara. Det är mycket roligare att vara tacksam än att gnälla över vad jag inte har. Gräset mår vara grönare hos andra. Men när jag sköter om min egen trädgård kan det bli hur fint som helst.
 
Har det gott och önskar er en härlig vecka som kommer.

söndag 17 augusti 2014

Prova något nytt

Hej,
Det var ett tag sedan jag skrev här. Idag tänker jag visa mina första egen gjorda pasta. Såg en ny (tror jag) matserie på SVT 1 som heter "Simply Italy". Den är ett engelsk program och hon, programledare visade hur man lätt kan göra egna pasta hemma. Allt som krävs är ägg och durumvetemjöl. Receptet är väldigt enkelt. Ca 1 dl durumvetemjöl+1 ägg. Man knådar bara ihop till en elastisk deg. Låt degen vila 30min. och sedan rullar man ut degen till tunn, tunn. Hennes mått är så tunn som ett spelkort. Man behöver inte ens har pastamaskin hemma. Jag har varit lite feg och trodde att det är svårt att få en bra deg. Men det såg så enkelt ut att jag vågade mig på det i fredags.
 
Väl, det är inte svårt.
 
 
De här skulle föreställa pappadelli (tror jag det heter). Det skulle vara ca 2cm bred. Mina var något bredare och de blev ännu bredare under kokning. 2 min i stormkokande vatten=adente. Det var faktisk väldigt god för att vara första gången. Jag gjorde också köttfärssås som hon visade i programmet. Jag tyckte det var roligt och skulle göra om det om jag inte fick så ont i nacken och mina armar. Men det gör inget. Nu vet jag att nästa gång ska jag överlåta knådade av degen till någon annan.
 
 
Jag hade ont i dagarna två. Hade tänkt att baka fika bröd. Men armarna gjorde så ont att jag avstå. Istället bakade jag en citron/kokos kaka. Den blev faktiskt väldigt god. Fast om ni tittar noggrann så ser ni att kakan är lite sönder. En bit fastnade i formen när jag skulle ta ut kakan. Jag försökte dölja sprickan med florsocker och det gick ju ganska bra.
 
Jag tänkte lite att livet är ibland som en kaka. Man kan ha spricka/sprickor, gå sönder lite ibland. Men det är ingen anledning att slänga bort en god kaka. Liksom i livet bara för att någon har sårat en, misslyckats i något... finns ingen anledning att ge upp. Man får vara ledsen, arg och deppa lite. Men sedan, sedan tar man nya tag och försök igen. Klokare nu när man har lärt sig av tidigare erfarenhet. Precis som med egen gjorda pasta. Nästa gång blir det teamwork.
 
Önskar er en underbar vecka som kommer.