söndag 24 augusti 2014

Min skapaverkstad

Hej!
Det var ett tag sedan jag skrev något här. Tiden går verkligen fort och nu är vi i slutet av augusti. Skolorna har börjat och även höstväder? Ja, det har väl inte undgått någon att det har varit väldigt blöta väder sista tiden. Även vi drabbades av svämning i källaren. Inget roligt. Min man och jag har städat i flera dagar och slängt ut en del saker som blev förstörda. Väl, man får se det positiva i eländet. Äntligen har vi börjat städa ut källan som vi borde har gjort för länge sedan.
 
Jag har då bland annat städat i mitt scraprum. Har sett ett antal gånger på nätet duktiga scrappare som visade sina scraprum. De har oftast vita skrivbord, vita hyllor...mycket vit och allting i ordning och reda. När man har sett deras scraprum så vågar inte jag visa mitt. Men å andra sidan så har jag också läst om andra som har bara ett bord under trappan. Eller fick scrappa på köksbordet och fick plocka bort.... Eftersom jag håller på att lära mig att våga mer vara mig själv och inte jämföra till höger och vänster så visar jag här mitt städade scraprum.
 
 
 
Mitt scraprum går i bruna nyanser. Hyllan är köpt på Vinden för 100 kr. Det ingår även ett vitrinskåp. Här förvarar jag blommor, stämplar, stansar och lite annat.
 
 
Här sätter jag ofta ihop mina projekter. Kort, askar och annat. Väl, det är inte ofta det finns så mycket plats att göra något där. Försöker plocka efter mig men .....Ja, nu har jag gjort det. Det är inte det finaste scraprum men jag är tacksam och glad att jag ett eget rum där jag får vara. Det är mycket roligare att vara tacksam än att gnälla över vad jag inte har. Gräset mår vara grönare hos andra. Men när jag sköter om min egen trädgård kan det bli hur fint som helst.
 
Har det gott och önskar er en härlig vecka som kommer.

söndag 17 augusti 2014

Prova något nytt

Hej,
Det var ett tag sedan jag skrev här. Idag tänker jag visa mina första egen gjorda pasta. Såg en ny (tror jag) matserie på SVT 1 som heter "Simply Italy". Den är ett engelsk program och hon, programledare visade hur man lätt kan göra egna pasta hemma. Allt som krävs är ägg och durumvetemjöl. Receptet är väldigt enkelt. Ca 1 dl durumvetemjöl+1 ägg. Man knådar bara ihop till en elastisk deg. Låt degen vila 30min. och sedan rullar man ut degen till tunn, tunn. Hennes mått är så tunn som ett spelkort. Man behöver inte ens har pastamaskin hemma. Jag har varit lite feg och trodde att det är svårt att få en bra deg. Men det såg så enkelt ut att jag vågade mig på det i fredags.
 
Väl, det är inte svårt.
 
 
De här skulle föreställa pappadelli (tror jag det heter). Det skulle vara ca 2cm bred. Mina var något bredare och de blev ännu bredare under kokning. 2 min i stormkokande vatten=adente. Det var faktisk väldigt god för att vara första gången. Jag gjorde också köttfärssås som hon visade i programmet. Jag tyckte det var roligt och skulle göra om det om jag inte fick så ont i nacken och mina armar. Men det gör inget. Nu vet jag att nästa gång ska jag överlåta knådade av degen till någon annan.
 
 
Jag hade ont i dagarna två. Hade tänkt att baka fika bröd. Men armarna gjorde så ont att jag avstå. Istället bakade jag en citron/kokos kaka. Den blev faktiskt väldigt god. Fast om ni tittar noggrann så ser ni att kakan är lite sönder. En bit fastnade i formen när jag skulle ta ut kakan. Jag försökte dölja sprickan med florsocker och det gick ju ganska bra.
 
Jag tänkte lite att livet är ibland som en kaka. Man kan ha spricka/sprickor, gå sönder lite ibland. Men det är ingen anledning att slänga bort en god kaka. Liksom i livet bara för att någon har sårat en, misslyckats i något... finns ingen anledning att ge upp. Man får vara ledsen, arg och deppa lite. Men sedan, sedan tar man nya tag och försök igen. Klokare nu när man har lärt sig av tidigare erfarenhet. Precis som med egen gjorda pasta. Nästa gång blir det teamwork.
 
Önskar er en underbar vecka som kommer.


söndag 10 augusti 2014

Sushi söndag

Jag har sovit dåligt i flera nätter nu. Är lite trött på att vara trött. Orkar inte gå till kyrkan idag. Istället stannade jag hemma och lagade sushi. Såg på FB en kompis som åt sushi häromdagen. Blev rätt sugen på det själv. Men jag orkar inte ta bilen in till stan så vad göra? Kollar vad som finns och så var det bara att satta igång.
 
 
Det blev tio rullar.
 
 
Några vegetariska bitar. Nåja, helt vegetarisk var det inte. Jag försökte göra omelett och som ni ser här på bilden var det inte så lyckad. Antagligen hade jag för lite ägg i smeten. Det blev inte riktigt fast i stekpanna utan mer som äggröran. Men jag lät smeten vara i pennan en längre stund. Det blev i alla fall fastare. Smaken var däremot inte så fel. De här bitarna är till dottern som inte tycker om lax.
 
 
Så ser det ut till lunch när käre make kom hem från skogspromenad. Idag har jag varit en snäll maka och mamma:) Sushi är gott och inte så jätte svårt att göra. Men tidskrävande och en del att förbereda. Jag drar mig att göra det eftersom jag får alltid så mycket värk efteråt. Men vad gör man när det är så gott och så blev familjen glad.
 
Trots värk i kroppen känner jag mig tacksam att jag kan laga sushi och glädje min familj.
 
Önskar er en fortsatt fin söndag och en härlig vecka som kommer.

lördag 9 augusti 2014

Varför är vi rädda?

"Varför är ni rädda?" frågade Jesus. Det var faktiskt en berättigad fråga. Sedan sa Jesus till sina lärjungar att de är trossvaga och det tycker jag också var helt rätt. Varför? Jo, för de har ju följt Jesus ett tag nu och under den tiden har de sett Jesus botat sjuka, drev ut demoner, Lyssnad på en hel del kloka, visa saker om livet, om tron. Men vad hände här? Så fort det storma så blev de rädda. De glömde bort allt det stora som hände innan. För precis i början på kapitel 8 så gjorde Jesus en spetälsk ren och sedan botade han Petrus svärmor.. Nåja, jag ska inte döma lärjungarna för hård. För jag är inte så mycket bättre.
 
Vi lever i en föränderlig värld. Den förändras hela tiden. Katastrof, krig, fattigdom, svält. När man gick till sängs var allt ok. Sedan nästa dag när man vaknad och tittade på morgon nyhet så är det storbrand, krig rasade i en annan världsdel, flygplan blev nedskjuten. Förra veckan så tänkte jag mycket på en vän så jag skrev en sms och kollade om allt var bra. Två dagar senare fick jag sms tillbaka där hon skrev att hennes man fick en stroke. Saker och ting händer och det ibland medan vi sov. Vi har ingen aningen om och absolut inget kontroll om vad som händer utanför precis där vi befinner oss. Jag sitter här och skriver. Det vet jag. Men jag vet inte vad som händer ovanför mig. Vad min familj gör. Jag har absolut ingen vetskap om vad som händer inne i stan.. Ja, ni fattar vad jag menar? Så vad bygger vi vår trygghet? Att politikerna gör som de ska? Se till landets ekonomi, får ner arbetslöshet.... Visst, det litar och hoppas jag på. Men därutöver? Vad händer när katastrof hände utanför min dörr? Väl, jag har varit med om ett antal mindre personliga katastrofer och min slutsats är : Det finns bara en jag kan lita på och det är Gud. Det handlar inte om vad jag förstår eller inte förstår. Det handlar om att Han förstår och att Han har kontroll. Jag försöker bara lära mig och förlita mig på Honom som vet mer.
 
Min man och jag var och hälsade på vår vän som fick stroke. Jag hade befarat att hitta honom läggandes i sängen och förlamad... Men det hade jag så fel. Han mådde efter omständigheten bra. Ingen förlamningar. Han var trött, givetvis, men annars kunde göra precis allt som förr. Vi fick höra att stroke slog till i måndags och som "tur" var hade hans fru inte åkt iväg till jobbet. Vi pratade en liten stund och nog kom vi överens om att han hade änglar vakt. Det är mycket vi inte förstår men en sak kan vi. Och det är tacksamhet. Vi är tacksamma att hon var hemma och han kom in till lasarett i tid. Vi är också tacksamma att det inte var värre eller en större stroke. Vi är tacksamma att läkare tog det säkra före det osäkra och behöll honom längre än han själv vill. Ja, vi vet inte vad morgonen dagen innebär. Men vi kan vara tacksamma för idag. Självklart skulle jag klara livet utan Gud. Men med Gud känner jag mig tryggare och med trygghet kom glädje och frid.
 
 Gud välsignar din dag.

torsdag 7 augusti 2014

Bra böcker

God förmiddag! Boktips igen? Ja, jag vet att jag har pratat om dessa böcker tidigare och jag gör det igen. För att de är bra. De handlar inte bara om kristen tro utan de handlar om livet, en slags andlig mental träningsböcker. Jag har läst också mentalträningsböcker av t ex Olof Röhlander, Kaj Pollak och Mia Törnblom. Alla de här böckerna är bra. Men jag saknar trons aspekt. Alla dessa böcker talar om hur mycket inneboende krafter vi besitter och att vi kan och bör ta kontroll över våra tankar. Jag har lärt mig en hel del ifrån dessa kloka människor. Men en fråga kommer ständigt till mig. "Vem hjälper mig när jag verkligen inte orkar?" Det händer ju att man känna sig ensam och ville ringa någon bara för att prata av sig. Man kan bara inte hela tiden resonera med sig själv. Under en dag får man massa intryck. Man träffar människor bara när man går ut på en promenad, handlar. .. Vid såna tillfäller kan man råka se saker och ting som gör en upprörd, fundersamt. Ja, ni förstår vad jag menar. Det finns bara ingen människa som kan ställa upp för mig 24-7. Det finns ingen människa som kan förstå mig totalt. Särskilt de gånger när jag inte ens själv förstod hur jag mådde. Jag kan inte ringa, maila eller skriva till mentalcoach och prata av mig. De har sina liv att leva liksom mina nära och kära. För mig finns det bara en som är alltid hos mig. Som inte tar betalt per påbörjade halvtimme. Som låter mig veta mina brister, fel beslut, fel val, mina synder utan att förgör mig. Böcker som jag rekommenderar här hjälper mig att lära mig känna honom bättre.
 
 
Jag har varit kristen hela mitt liv. Vet inte hur många gånger jag har hört att det är viktigt att ha andakt. Tid med Gud genom bibelläsning och bön. Men det är inte alltid jag lever som jag lär. Det dummaste jag har gjort under mina svåra år var att jag fokuserade på problem. Försökte lösa dem så gott jag kunde. Hoppades att andra skulle hjälpa mig istället för att ta tid och vända mig till Gud. Tack och lov så hade jag ändå lite vett att be. Där fick jag veta att hur illa jag än bad så hörde Gud. Annars skulle jag inte må så bra som jag mår nu fast jag lever fortfarande med värk hela tiden.
 
Ett exempel från dagens text:
"Sanningen och kärleken
 
(Bibelord är från psaltaren 89:15)
Den allra svåraste vägen är sanningens och kärlekens....
Kärlekens väg är svår.
Sanningens väg är också besvärlig.
Men om man sätter ihop dem, om man går sanningens och kärlekens väg samtidigt, kan man få vara med om sitt livs resa.
Kärleken i sanningen. Sanningen i kärleken. Aldrig den ena på den andras bekostnad. Aldrig kärlekens famn utan sanningens fackla. Aldrig sanningens ljus utan kärlekens värme.
Att följa båda vägarna är vår uppgift."
Av Max Lucado från "Alla dagar nära"
 
 
Jag har läst ut båda böckerna nu. En av bra saker jag tyckte om i dessa böcker är att det finns frågor efter varje kapitel till att samtala om och till eftertanken.
 
Ett exempel även här då:
Det är från boken "Great Day everyday"
Lite hjälp och råd i slutet på boken.
 
"Dag changer 3
 
Saturate your day in his grace
(Bibelverser hittar ni på höger sidbar under Dagens bibelord som jag valt att skriva på engelska idag.)
From Matthew 10:38-39
 
Entrust Your Day to His Oversight
Father, I want to follow Jesus, so help me learn what it means to forget about myself. Thank you that your grace has erased my guilt and that your lordship of my Life removes fear. In times of confusion, give me direction. I accept your direction and your will for my Life. In Jesus' name I pray, amen.
 
Accept His Direction
If you wonder what your Life is about, remember that it is to follow Jesus one day at a time. Train your Eyes to look toward him every moment of the da, and you'll find the joy and Peace that come only from having Christ at the center of your Life.
 
The first time today that you begin to Think about
your own wants and needs, turn your thoughts
toward Gratitude for a gift God has given you."
 
Av Max Lucado "Great Day Everyday"
 
Det hjälper mig t ex idag. Jag har massa på min to-do-list. Jag kände mig stressad bara att tänka på det. Det finns saker att göra för hemmet, saker jag vill göra för mig själv, sedan att ta tid att hälsa på en vän vars make fick hjärnblödning.... Då läste jag ovanstående text idag och då blir det att jag är tacksam för boken. För hälsan jag och min familj har.... En sak i taget. Tar de viktigaste saker först och det jag inte hinner idag får jag göra imorgon.
 
Det blev väldans lång här. Hoppas att ni fick ut lite inspiration, uppmuntran....
Tack för ert tålamod och Gud välsignar er!

onsdag 6 augusti 2014

Älskar min nästa?

Väl, var ska jag börja? Jo, det var så här. Igår när min man och jag var och handlade satt det 3 som tiggde utanför butiken. Inte nog med det. De hade sina kompisar som satt med. Hur ska jag beskriva mina känslor/tankar? Jag vet faktiskt inte. Precis som många i det här landet känner jag en viss kluvenhet. Det kändes väldigt påträngande. Jag har i mån jag kunde gett små pengar till den som bruka sitta utanför. Det störde mig inte namnvärt. Jag brukar också titta personen i ögonen liksom "Jag ser dig." Även om jag inte kunde ge något eller hjälpa denne med något så vill jag ändå visa att "jag ser dig. Du är inte osynligt." Men igår kom jag lite ur balansen. Jag kände mig trängd på något sätt. När jag kom in i butiken så stod där två från Rädda barnen. "Å" tänkte jag "jag har inte så mycket att ge". Min första tanken var att inte få ögonkontakt och sedan hoppas jag att de inte tilltala mig. Men sedan tänkte jag "Men vad dum du är. Du har inget att skämmas för. Om de tilltalar dig så säg att du stödja redan det och det och har tyvärr inte råd att stödja en till." Så blev det och så kollade jag i min plånbok. Jag hade 7 kr och så tänkte jag att det var 3 tiggare ute. De kan få 2 kr var så blir det rättvis. 6 kr kunde jag undvara. Tror ni att jag gjorde det? Nej, jag gjorde inte det utan jag tog hissen till parkeringen istället. Stolt över mig själv? Nej, det gav mig en besk smak. Men nej, jag låg inte sömnlöst och klagade på mig själv.
 
Nu på morgon när jag kollade in på FB så läste ett inlägg på AT någon som skrev om förbud mot tiggeri. Väl, jag vet faktiskt inte om det är rätt. Spontant tänkte jag om man visste att Rumänien som det nämndes i artikeln(och kommentarer efter) är korrumperad och använde EU bidrag till att bygga lyxvilla och sån för de regerande. Om EU visste om det varför sätta de inte press på myndigheter i Rumänien att redovisa och göra rätt? EU bestämmer ju annars hur stora jordgubbar ska vara, hur långa gurka får vara och senast läste jag om en bonde som fick slänga massvis med squash för att de inte uppfyllde EU regel. Jag tänkte: "What!?" Det är svält i Afrika och här är det dumma regel som gör att man slänger massvis bra mat!
 
Jag vet inte. Jag är bara en enkel liten människa. Men när jag läste bibel där någon frågade Jesus vad  är den största lagen  i bibel svarade Jesus ungefär så här: "Det viktigaste är att du tror på Gud (den enda Gud) av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft och sedan älska din nästa såsom dig själv" Markus 12:29-31. Som jag förstår det är om jag inte erkänner/bekänner att det finns en Gud som är större än mig, mer rättvis än mig och är god och bryr sig om den här världen. Så finns det inte en chans att jag kan hålla det andra budet. Om jag inte ens kan vara ödmjuk inför Gud som är mer, så mycket mer än någon människa, någon hjälte någonsin har funnits. Att t o m Jesus själv säger att det finns bara en som är god - Gud. Om jag inte kan erkänna detta hur kan jag se min nästa som behöver min hjälp större än mig själv?
 
I mitt stilla sinne tror jag att det blir fred när vi alla äntligen kan fatta att jorden tillhör oss alla och ingen. Vi är bara "turister". Vi är här en tid och kan hjälpas åt att förvalta den vackra värld Gud har skapat till oss alla. Eller så väljer man att roffa åt sig så gott man kan och de andra få skylla sig själv. En sak blev jag påmind igen när jag gick runt i den vackra trädgård Magnolia. I Guds trädgård finns det en mångfald och de är till att komplettera, bära upp varandra och inte till att konkurrera. 

måndag 4 augusti 2014

Tankar om försakelser

Jag satt och läste Markus 10 och jag vill gärna dela några tankar jag fick. Väl, jag tänker mycket och ska nog inte tråka ner er med allt vad mina gråa celler har vaskat fram. Men en och annan tankar när jag läste versarna 17-31. Än en gång vill jag påpeka att det är bara mina egna funderingar som jag skriver här. På intet sätt vill jag påstå att min "tolkning" eller tankar om bibelverserna är absolut rätt. Vad jag skriver här är bara mina egna funderingar. Du som läser här få gärna läsa dessa verserna själv och gör dina egna eftertanken.
 
Jo, det första som förvånade mig var vers 17. Jesus mötte en man som föll ner på knä framför honom och ställde frågan : "Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?". Jesus började inte genast räkna upp massa regler och lagar utan han ställde en motfråga : "Varför kallar du mig god? Ingen är god utan Gud." Jag tyckte det var konstigt att Jesus reagerade så. Visst är han god? Några kapitel innan berättades det ju att han botade sjuka, drev ut demoner, mättade hungriga osv. Men Jesus sa att det är bara en som är god. Gud. Jag tänkte då att om Jesus som har gjort så mycket ändå ödmjukade sig och inte kallade sig själv god utan lät Gud har allt ära. Hur kunde vi människor kalla oss god och tror att vi därmed inte behöver Gud? Jag tänkte på människor jag kände som tävlade om vem som är mest god. Vem som är den bästa dottern, mest älskade barn, duktigast i skolan osv. Jag kände människor som trycker ner andra för att framställa sig själv som god. Ändå har dessa inte gjort något stor dåd. Ingen av dem har botat någon sjuka. Några av dem tyckte att tiggarna som finns på våra gator och torg får skylla sig själva. De sa helt enkelt: "jag går bara förbi dem." Jag har faktiskt funderat på att inte tro. Men när jag tittar omkring mig på de som säger att de klara sig jätte bra utan Gud så har deras liv inte övertygat mig att det skulle vara en bättre alternativ. Jag har inte mött någon som är mer ödmjuk än Jesus. Har du?
 
Det andra som förvånade mig är vers 21 framåt. I sinom tid räknade Jesus upp saker som den här mannen behöver göra för att vinna evigt liv. Mannen sa då att han har gjort allt det där. Vad mer? Då sa Jesus: "Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Det var svårt. Till och med jag fattar att det är svårt. Egentligen var det här inget problem för mig eftersom jag äger ingen rikedom. För många av oss tyckte vi att detta gäller bara de som har pengar. Men själv tror jag att det kan gälla oss alla. Gud vet att jag inte har något rikedom. Om det var jag som frågade Jesus samma fråga skulle han nog kanske ha sagt till mig: "Bra, sälj alla dina scrapmaterial. Ge pengarna till de som är hemlösa och kom sedan och följ mig." Nej, tänkte jag. Nej, det är ju nästan det enda nöje jag har i livet. Nej, begär inte det från mig. Se, det är inte lätt att försaka. Det är inte alltid lätt att tro och följa Jesus. Det pratas så mycket om den villkorslösa kärlek och de flesta tror att det gäller Gud till oss. Sant! Men hur är det med vår kärlek till Gud?
 
Jag läser boken "Great day everyday" av Max Lucado. Det sammafaller så att kapitel 10 i boken idag handlar om att bära korset efter Jesus. Att följa Jesus, att tro på Gud krävs ibland försakelse i våra liv. Någon kanske reagera på ordet kräv. Kan Gud ställa krav? Varför kan han inte det? Särskilt när man säger att man tro på Gud för att Han lät sin son Jesus dog för mina synder. (aj, nu kommer det ett annat ord som känns jobbigt. Synd. Hm, det får jag ta en annan gång) Max Lucado förklarar det så här: "When you turn away from personal Dreams for the sake of others, you are, in Christ's Words, denying yourself. "If any of you wants to be my follower, you must turn from your selfish ways, take up your cross, and follow me" (Mattew 16:24 från s. 97 i boken)
 
Vad vill jag säga? Jo, i dagens samhälle, tyvärr även bland kristna, (mig själv inkluderad) tror ofta att Gud är där för vår skull. Han ska lyssna på alla våra böner, uppfylla våra önskningar, älska oss villkorslöst.... Men hur skulle vi vara mot Honom? Att vara god mot min nästa? Lätt? Nej, i dagens samhälle pratar man om kärlek, tolerans och kraven om "min rätt"... Hur kan man vara god när man i sin sträva för sin rätt krossa en annans? De som kanske lider mest och blir mest överkörd av sin rätt är barn. Nej, som jag ser det finns det all anledning att söka Gud. Vänder oss från vår egen godhet och istället söker Hans. Vår räddning vore att tror på Gud på "riktigt". Att låter han få vara den Gud han är. Sann, helig, barmhärtig, nådig, kärleksfull, rättvis...
 
 
Egen gjorda körbärs och choklad gelato (glass på italiensk vis)
 
 
Efter alla dessa ord är jag inte bättre än någon annan. Jag kämpar och jobbar på precis som många andra att bli av med vissa dåliga vanor. Men jag tror Gud är värd allt försakelser.