söndag 24 maj 2015

Går en mil i mina skor

Hejsan, hoppsan! Det var ett tag sedan jag skrev här. Häromdagen satt jag och pratade med en bekant. Han och jag är varandras motsats i de flesta avseende. Vi är så olik varandra som det bara går. Han är man och jag är kvinna. Han är 8 år äldre, lugn, egen företagare, van vid effektivitet, (även i samtal. Punkt, punkt, punkt och sedan mötet avslutat). Jag är förtidspensionerad, små kaotisk, pratsam och temperamentsfull. Vi tyckte olika på saker och ting. Men vi satt och pratade och skrattade. En eller två gånger sa han att "man får gå ett par mil i mina skor innan man får veta hur jag har det." (ungefär så)
 
Det är väl så. De flesta av oss vet inte vad andra har gått igenom. Inte de som man precis har lärt känna. För att någon ska förstå vad man själv har gått igenom måste man faktisk ta fram sina "skor". Annars hur kan den andra människan går i dem? Alltså om man aldrig våga berätta. Hur kan andra förstå? Å andra sidan så måste ju den som vill veta försöka "gå i skorna" = har tålamod att lyssna.
 
När jag kom hem tänkte jag att vi har faktiskt vågat visar våra "skor" för varandra och gått lite i dem. Inte helt bekväm. Men vi försökte och på så sätt skaffade oss förståelser för varandra. Livet är inte alltid lätt och tro skiljer sig faktisk inte från livet. Allt blir lite lättare när man ta sig tid att förklara och lyssna på varandra. Vi är olika. Men under samtalets gång har vi hittat några gemensamma nämnare. Om vi inte har pratat med varandra skulle jag aldrig har gissat att han har varit i mitt hemland.

Så vi borde sluta att betrakta varandra och börja samtala istället. Som min vän sa man är inte alltid det man kan se utanpå. Det finns så mycket bakom det yttre fasaden. För att förstå varandra måste vi våga visa "våra skor" för varandra och våga testa gå i dem.

Önskar er en bra vecka med många underbara samtal och "skor provning". Går bara varsamt fram:)

onsdag 13 maj 2015

Ankaren i stormig hav

Väl, jag är ingen sjöman och vet inte hur man ska bete sig när det stormar ute i havet. Men jag tyckte mycket om texten på en stämpel jag köpt från Heartfelt Creations. Den var på engelska och i min översättning så lyder det så här "Du är ankaren i livets stormar."
 
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Man kan sätta upp mål och göra planer att nå målet. Men livet kan man inte kontrollera. En del äter sund och motionera och drabbas ändå av sjukdomar och olyckor. Nu förespråkar jag inte ett mållöst, drömlöst och planlöst liv. Själv har jag börjat drömma igen. Att våga sätta drömmen i verklighet är en annan femma. De vackra papper och stämplar jag köpte från Heartfelt Creations var inte bara vackra papper och fina stämplar. Utan texten i dessa stämplar talade till mig och berörde mig.
 
När jag läste Matteus 14 där det berättades i slutet på kapitlet om att Jesus gick och bad ensam. Han skickade iväg sina lärjungar över sjön och sa till dem att han skulle komma efter. Halv vägs över sjön började det storma ordentligt och bland vågorna såg lärjungarna en skugga som gick mot dem. De trodde först att det var en spöke de såg. Men någon kände igen skuggan och sa att det var mästaren. Petrus ropade då: "Herre, om det är du så låt mig komma till dig." Jesus sa "Kom!" Till en början gick det ju bra för Petrus. Han fann sig gående på vatten. Häftigt! Men så började förnuftet slå på och Petrus tittade omkring. Det blåste och vågorna var höga och förnuftet påminde om det omöjliga att gå på vatten. När tvivlet vaknade sjunk Petrus. Där gick det upp ett ljus för mig.  Är det inte så många gånger att jag/vi tittade för mycket på hur det är runt omkring i livet och blev modfälld, ledsen, skam och skuld.... Vi tappade siktet/fokus på en som t o m stormar lydde. Vi försökte ta oss ur knippar, problem som vi befann oss i. Antingen orakade av oss själva eller livet tog bara en vändning vi inte hade kontroll över. Vi blev förtvivlade och kände oss maktlös och hopplös. Att läsa den här texten igen påminde mig om att alltid ha fokus på rätt håll. Fokus på kraftkälla och jag/vi får mod, vishet, ork... allt vad vi behöver för att ta en annan titt på livet. Det som såg hopplöst ut ser ut att ha fler alternativ.  
 
Jag vet inte om ni förstår nåt av jag skrev. Men inspirerad av insikten/reflektionen gjorde jag den här tavlan.
 
 
Den ska påminna mig om vart jag ska rikta/hålla kvar min fokus.
 
Önskar er en härlig helg som kommer.

tisdag 21 april 2015

Konsten att vara nöjd

Hejsan, hejsan, det var ett bra tag sedan jag skrev här. Det hände en hel del. T ex så har jag städat mitt scraprum igen. Inte dåligt för att vara mig. Men när inte ens jag själv hitta saker på mitt scrap bord då var det högtid att ta fram dammsugare. Det fina med att ha städat, förutom tillfredställselse att äntligen har plats att göra kort och annat var, att min man kom och överraskade mig med en present. En scrapvagn eller vad man nu kalla det för. Egentligen är det en verktygsvagn som yrkesmänniskor använder. Inte det vackraste men helt funktionellt. Den var helt svart med blåa handtag.
 
 
 
Men jag piffade upp den med några vackra papper och charms så vips ser den finare ut.
 
 
 
Självklart har jag använt papper från Graphic 45. Jag har lackat över med decoupage lim för att ge papperna lite skydd.
 
Häromdagen pratade jag och mina barn om att vara nöjd. Någon gång hade mina barn frågat om vi var fattig eftersom vi inte kunde köpa saker/kläder som de ville ha och som "alla" deras kompisar hade. Att vi inte kunde åka på semester till t ex Thailand. Då sa jag att visst fanns det stunder då även jag kände mig fattig när jag hörde mina kompisar åkte på semester och nu ska de åka iväg igen. Om jag hela tiden jämföra mig med vad andra har, gör... då kan jag också känna mig fattig... eller så kan jag se vad jag själv har, kan... Vi har faktiskt ett val. Vi kan välja att vara missnöjd med det vi redan har och stressa för att ha mer... eller så kan vi vara tacksam och nöjd med det vi har. För man kan alltid ha en bättre bil, TV, större hus, kök osv. Jag har varit olycklig för länge genom att titta på vad andra har. Nej, jag vill lära mig kosten att känna mig nöjd, tacksam och njuta av livet nu. Visst var den där scrapvagn inte den jag verkligen vill ha. Den jag vill ha kostar över 1500 kr. Inte en chans att min man kan köpa den till mig. Men jag var uppriktigt jätte glad för den jag fick. Det är ju inte sagt att jag i framtiden inte skulle "uppgradera" mig till en bättre, snyggare scrapvagn. Skillnaden är att jag är glad och nöjd tills jag kan få en ny istället för att vara otacksam och missnöjd. Låter det vettigt?
 Det tycker i alla fall jag. Vad och hur andra gör är deras ensak. Jag vill inte springa i ekorrhjulet längre. Lycka är att vara nöjd och kan njuta av livet!!!

Sköt om er. 

söndag 15 mars 2015

Till minne av....

God söndagsmorgon! Det är en vacker dag. När jag tittar in här verkar det nästan som om jag har glömt den här sidan. Nej, det har jag inte. Men har jag inget att skriva så.... Idag vill jag visa en canvas tavla jag gjort.
 
 
En kvinna som hänger kläder är en bild jag har använt. Bilden är från Graphic 45s "Home Sweet Home kollektion". Jag har även använt decoupage med en blommig servett i nedre vänster hörn. Den lilla bilden med fågelbo är också från Graphic 45. Kvinnan symboliserar mödrar. Jag tänker främst på min egen mamma och min svärmor. Två mödrar som var så olik varandra som det bara kunde. Men två kvinnor starka på varsitt sätt. Två mammor som hade mer eller mindre uppfostrat och tagit hand om sina barn ensam. Min mamma gick bort för snart 8 år sedan. Min svärmor gick bort nu i måndags.
 
 
Texten har jag lånat från "Framsteg" - en personlig blogg på FB som drivs av Jesper Caron. Jag tycker mycket om texten. Det var saker som min egen mamma hade förmanat och uppfostrat mina syskon och mig med. Tavlan med blommor och natur berättar lite om både min mamma och min svärmor. Min mamma älskade blommor och upptäckte sin talang i att arrangera blommor först i medelåldern. Svärmor älskade långa promenader ute i det fria. Nu är de båda fri. Det känns vemodigt och en viss sorg ... så jag slutar nu för den här gången.
 
Önskar er en fortsatt fin söndag. Ta hand om er själv och de nära och kära ni har.
Sköt om er.

fredag 13 februari 2015

Kärlekens dag

"Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?" 1 Johannesbrevet 3:17
 
Den här bibelversen läste jag i andaktsboken "Alla dagar nära" av Max Lucado. Jag har egentligen läst ut den. Men den tål att börja om och läsa igen. Just den bibelversen var från den 11 februari och Max Lucado berättade en kort händelse i den store ryske författaren Leo Tolstojs liv. Max Lucado skrev att en gång när Leo Tolstoj var ute och gick såg han en tiggare. Tolstoj kände då efter i sin ficka om han hade något att ge tiggaren. Hans fickan var tom. Men Tolstoj vände sig ändå om och sa till mannen: " Jag beklagar min broder, Men jag har inget att ge dig." Till Tolstojs förvåning lyste tiggaren upp och sa: "Du har gett mig mer än jag bad om - du har kallat mig broder." Lucado skrev vidare "För den älskade är ett vänligt ord småsmulor, men för den kärlekstörstande kan det vara en festmåltid."
 
När jag läste den texten tänkte jag på tiggarna som finns på våra gator. Hur ser vi på dessa? En del tycker synd om dem. Andra tycker att de ta sig hit och utnyttja vår välfärd. Det går rykte om kriminella organisationer som utnyttja dessa..... Själv har jag också funderat och ibland känner mig frustrerat. Sedan har jag läst att vissa tyckte att vi ska hjälpa de som har det svårt i vårt eget land först. Måste man göra antingen eller? Väl, åsikterna är många och själv känner jag mig frustrerat och undrande ibland. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra?
 
Efter en del funderande har jag bestämt mig. Visst, ingen kan hjälpa hela världen, men alla kan hjälpa någon. Problematiken med EU-migranter kan lösas politisk och socialförvaltning i kommunerna får ta sitt ansvar osv. Men jag ser ändå dessa människor varje dag och hur ska jag bemöta dessa? För mig är svaret: medkänsla och medlidande frågar inte efter nationaltillhörighet. Det bryr sig inte om vilken socialställning, kön, ålder eller vilken tro man har. Man känner bara med.
 

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. Vad tänker du göra för din nästa och inte bara din käresta? Kan du tänka dig att ge en kram till din granne som kanske har precis blivit arbetslöst? Eller bjuda en ensamstående förälder och dennes barn på fika? Var kreativ. Allt behöver inte kosta. En kram kostar inget. Att lyssna kostar heller inget mer än din tid. Men det kan betyda så mycket.
 
Passar här att önska er alla
En Glad Alla Hjärtans Dag (imorgon):)

söndag 11 januari 2015

Årets första boktips

God fortsättning! Hoppas att ni har haft en fridfull och trevlig jul och nyårsfirande. Själv har vi tagit det lugnt. Jag gick med på en grupp som heter "Faith gateway"  (på FB) och där fick jag en massa boktips.
 
 
 
Love Does av Bob Goff är en av dem. Så här ser boken ut. (Uppe på höger hörnet är ett bokmärket jag gjort) Igår när det var strömavbrott började jag läsa boken. Ingen lampan. Jag fick gå tillbaka till medeltiden och läste med 12 tända stearinljus! Inte jätte bra men det gick alldeles utmärkt.
 
Vem är Bob Goff?
 
"Bob Goff is the founder of Restore International, a non-profit fighting injustices committed against Children in Uganda and India. Bob shares leadership in a Washington law firm, Goff & DeWalt, and he serves as the Honorary Consul for the Republic of Uganda to the United States. He is adjunct professor at Pepperdine Law School and Point Loma Nazarene University. "
Ovanstående skrivningen är hämtad från bokens baksidan.
 
Jag började läsa igår så har inte hunnit så långt in i boken. Men Bob Goffs sätt att skriva fångad mig. Boken innehåller korta kapitel ( 22 kapitel). I varje kapitel berättade Bod Goff händelser ur sitt liv och hur/vad han lärde sig av det som hänt i sin relation med Gud och kristen tro. Förstår ni vad jag menar? Tro och liv hör ihop och är inte separerat.
 
I boken bjöd Bob Goff verkligen på sig själv. Han skrev enkelt, rakt och med mycket humor. Det är lätt att förstå och att tro på Gud verkar helt enkelt - enkelt. Love Does.
 
Ett smakprov ur boken:
"The thing I love about God is He intentionally guides people into failure. He made us be born as little kids who can't walk or talk or even use a bathroom correctly. We have to be taught everything. All that learning takes time, and He made us so we are dependent on Him, our parents, and each other. The whole thing is designed so we try again and again until we finally get it right. And the whole time He is endlessly patient." (s. 29)
 
Jag älskar det här. Många av oss, vågar jag säga, är rädda att misslyckas eller göra bort oss. Vilken tröst det är att läsa även framgångsrika människor hade gjort bort sig otaliga gånger. Skillnaden är att de lät inte misslyckande stoppa sig. De lärde av misstaget och tog nya tag. Spelar ingen roll vilken gång man misslyckas eller hur gammal man är. Det finns alltid en chans. Visst är det tröstande och hopp ingivande?
 
Bob Goff menar att vi gör det för krångligt ibland. Gud är inte så komplicerad som många gör Honom till. Gud är kärlek och kärlek handlar inte bara om prat. Bob Goff menar:
 
Love does not just talk.
Love does not just Think.
Love does.
 
Läs boken och fatta mod!
Önskar trevlig läsning.

tisdag 6 januari 2015

God fortsättning!

God fortsättning i det nya året! Hoppas att ni har haft en härlig, vilsam och fridfull jul och nyår. Själv har vi haft det lugnt. Lagom med julklappar, julmat och sedan firat ut det gamla året och välkomnat in det nya året med ett par goda vänner. God mat, trevliga samtal och en rolig film avslutade vi nyårsaftonen med.
 
Måste säga att det här året började bra. Ingen stress. En av de bästa med att börja året med är att läsa böcker av Max Lucado.
 
"Om någon älskar mig bevarar han mitt ord,
och min fader skall älska honom,
och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Johannes 14:23
 
Gud vill vara ditt hem. Han har inget intresse av att vara ett vandrarhem
eller en andelslägenhet eller ett motell.
Försök aldrig använda Gud som en sommarstuga eller ett ställe
att vila upp sig på ibland. Han vill att du ska finnas hos honom nu
och alltid. Han vill vara din postadress, din referens, ditt hem.
 
För många är detta en ny tanke. Vi tänker oss Gud som någon att
diskutera, inte som en plats att bo på. Vi tänker oss Gud som en som
utför mirakel, inte som ett hem. Vi tänker oss Gud som en skapare att
åkalla, inte som ett hus att bo i. Men vår Far vill vara något mer. Han
vill vara den i vilken vi "lever, rör oss och är till" Apostlagärningarna 17:28"
 
Från "Alla dagar nära" av Max Lucado (texten från den 6/1 med rubriken Gud-vårt hem.)
 
Visst är det underbar och samtidigt lite ofattbart! Tron på Gud är inte religion utan det handlar om relation. 2015 har redan gett mig flera "wow, aha, är det så att tro på Gud?" Yeah! Har känslan av att det här året kommer att bli det bästa i mitt liv.
 
Önskar er Guds rika välsignelser!