fredag 10 juli 2015

Att lyssna och att göra

God fredag!
Igår skrev jag om Hönökonferens och tipsade er att lyssna. Jag satt själv och lyssnade till ungdomsmötet från den 4/7 med Jonas Lund. Att lyssna gick ju bra och jag höll med om en hel del. Det var också bra att höra att han hade själv erfarenheter av det han predikade om. Mannen vet vad han pratade om.
 
På kvällen kom verkligen ikapp mig. Ett telefonsamtal och jag blev både ledsen och vred. Felet var inte hos den som ringde. Hon var bara en budbärare och det hon förmedlade var egentligen inget fel alls. Men det väckte minne och sår som ännu inte har blivit en skorpa gjorde ont. Där satt jag i mitt vardagsrum. Ensam och med alla känslor som vällde upp. Känslor som jag trodde redan har gått igenom och klart. Varför detta självömka? Varför detta vrede? Var kom det här maktlöshet ifrån? Där i ensamhet kämpade jag mot dessa känslor och tankar... och då kom jag på bibelstudier med Magnus Malm. Att känslorna gör oss mänskliga. Gud har ingen problem med våra känslor. Då frågade jag Gud varför kände jag så igen? Jo, förlåtelse och helande är både en process. Varje gång gamla oförrätta minne kommer upp ska jag ta ett titt på det. En del var faktisk färdig behandlad och då ska jag påminna mig själv att det var förgånget. Inget att gå igenom igen. Förlåten och glömd. Andra saker behöver jag erkänna att det fortfarande gör ont men det ska inte ta mer plats än det förtjäna. Det var så jag gjorde igår. Jag erkände att det gjorde ont och jag bad om Guds frid och hjälp att förlåta. Att verkligen förlåta och låta Han försonad och hela. Lätt var det  inte. Tårarna rann och att inte hade någon levande människa att resonera, samtala med var inte heller lätt. Men det gick. Gud är alltid nära. Vi behöver lära oss att känna igen Hans röst. När jag sen stod och borstade tänder kände jag en liten bubblande glädje inom mig. En glädje som kom djupt inifrån och en vers kom "Herren är min glädje och min lovsång."
 
Jo, jo. när man vågar vara ärlig inför Gud så kommer Han aldrig med dom, eller huttar med finger. Han kom med sin frid.
 
"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er, jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." Johannesevangeliet 14:27
 
Önskar er Guds Frid!

torsdag 9 juli 2015

Obegränsad coaching

Ja, det är otroligt bra och allt är gratis! Satt och lyssnade på bibelstudier från Hönökonferens. Två dagars bibelstudier med Magnus Malm. Wow! Vilken befriande och uppfriskande ord.
 
Jag rekommenderar varmt att ni tar er lite tid att klicka dit
http://hönöskonferens.se klicka sedan på media och välj arkiv 2015 och där finns det en mängd av videoinspelningar från bibelstudier för nästan alla åldern.
 
Tack goda Gud för teknologi. Har ju varken tid eller råd eller ork för den delen att vara där. Men det går jätte bra att sitta hemma och lyssna i lugn och ro och reflektera.
 
Vår Gud är en stor Gud. Han tröttnad aldrig. Tar inte semester och tar inte betal per börjande halvtimme. Alltid där när man vill spendera lite tid med Honom. Tro är en relation och inte religion.
 
Yes, yes, otroligt att Gud vill ha en relation med mig! Wow! Jippi!
 
Önskar dig en härlig torsdag.
 
Guds rika välsignelser!

fredag 3 juli 2015

Möte som förändrar

Hej!
Det var ett bra tag jag skrev här. Inte för att jag har slutat reflektera eller fått slut med tankar och åsikter. Helt enkelt var det orken som inte räckte till. Men idag vill jag dela några tankar om möten. Möte som förändrar mig och kanske dig också.
 
Möte kan ske på många olika sätt. Nu för tiden möts man mer på netet än ögat mot ögat. Man har inte tid att fika och sitta och prata. De flesta av oss, inklusive mig själv går oftare runt med mobiltelefon i näven. Läser vad som händer bland vänner, släkt... på FB, Instagram, twitter och allt vad det nu heter. Inget ont med det så länge det inte går till överdrift. Att man väljer en skärm istället för ett levande ansiktet.

Det finns dagar då jag inte orkar går ut och träffar människor. FB blir ett bra ställe att "mötas". Jag kan följa vänner och släkters havande. Ger en uppmuntran, delar både "jippi" och "ajdå" eller bara gilla. En bra sak, mycket bra sak är alla dessa peptalk sidorna man kan följa. Det kostar inget. Bara lite tid att läsa. Mötet ske även där. För efter jag har läst, vare sig det var peptalk eller något annans åsikter om det ene eller det andra. Så skaffade jag mig en liten bild av den andre. Många av dem kommer jag kanske aldrig att mötas ansikte mot ansikte. Men "vårt mötet" på FB lämna ändå spår och minne efter sig.

När jag sitter själv hemma och läser bibel. Just nu håller jag på att läsa de 4 evangelierna. Har läst ett antal gånger förr men vill läsa igen. Jag vill åter igen "möta" honom, Jesus. Jag vill ta reda på vem han var och är. Många säger att Gud är sträng. Han förbjuder, straffar, dunker och åskar, helig och svårt att nå. Gud fruktar man. Men Jesus, Jesus är annorlunda. Han är snäll. Barnens vän och vän med de utsatta osv... Sant till en viss del. När jag nu läser själv har jag upptäckt att Jesus sa gång på gång att han gör inget som inte hans far, alltså Gud har visat honom. Han tog inte äran åt sig. "Vet du inte att bara en är god och det är Gud". Jesus hade ständiga möte med Gud så att han kunde utföra Guds verk. Inte hans egna. Man läser också om många människors möte med Jesus. Grejen är att många av dessa människor förändrades efter mötet med Jesus. De lämnade sitt gamla levnadssätt. De förblev inte detsamma. Förändringen skedde hos den som stod utanför, som blev förlåten, sedd och hörd och blev inkluderad. Det var inte Jesus som förändrats. Att han lättade på Guds lag och ordning. Det var inte så att det man inte fick av Gud kunde man gå till Jesus och fick av honom.

Mötet med Jesus förändrar. Framför allt inom mig själv. Mötet med honom gör att jag våga vara mig själv. Att villkorslöst kärlek handlar inte bara om att själv få, utan också att ge. Att bli mött av den villkorslösa kärleken betyder inte att jag kan leva precis som jag vill. Utan som ett gensvar till den kärleken skulle jag ge upp saker som jag trodde måste ha. Jesus är inte en snällare version av Gud. Möter du Jesus så möter du Gud också. Sådana möte förändrar en inifrån och ut. Man blir mer sig själv och kan se andra såsom sig själv. Mötet med Jesus gör att man inte bara kräver sin egen rätt utan får mod att avstå ens rätt. Frihet är inte att göra allt vad en själv vill. Frihet är att vilja leva ett liv som behagar Gud. Lätt? Nej, därför behöver vi möter Jesus varje dag. Det är genom vårt möte med honom som vi kan bli den vi är. Mötet med honom ger mig vilja att förändras till att bli mer lik honom. Att det han vill och det jag vill är ett. Kärlek sammafogar och går inte åt var sitt håll. Kärlek hävdar inte sitt och har den andras väl främst. Sådan är Guds kärlek som vi får genom Jesus. Det är ett möte man måste göra själv.

Önskar dig ett innerligt möte med honom som älskar dig för att du är du.


söndag 24 maj 2015

Går en mil i mina skor

Hejsan, hoppsan! Det var ett tag sedan jag skrev här. Häromdagen satt jag och pratade med en bekant. Han och jag är varandras motsats i de flesta avseende. Vi är så olik varandra som det bara går. Han är man och jag är kvinna. Han är 8 år äldre, lugn, egen företagare, van vid effektivitet, (även i samtal. Punkt, punkt, punkt och sedan mötet avslutat). Jag är förtidspensionerad, små kaotisk, pratsam och temperamentsfull. Vi tyckte olika på saker och ting. Men vi satt och pratade och skrattade. En eller två gånger sa han att "man får gå ett par mil i mina skor innan man får veta hur jag har det." (ungefär så)
 
Det är väl så. De flesta av oss vet inte vad andra har gått igenom. Inte de som man precis har lärt känna. För att någon ska förstå vad man själv har gått igenom måste man faktisk ta fram sina "skor". Annars hur kan den andra människan går i dem? Alltså om man aldrig våga berätta. Hur kan andra förstå? Å andra sidan så måste ju den som vill veta försöka "gå i skorna" = har tålamod att lyssna.
 
När jag kom hem tänkte jag att vi har faktiskt vågat visar våra "skor" för varandra och gått lite i dem. Inte helt bekväm. Men vi försökte och på så sätt skaffade oss förståelser för varandra. Livet är inte alltid lätt och tro skiljer sig faktisk inte från livet. Allt blir lite lättare när man ta sig tid att förklara och lyssna på varandra. Vi är olika. Men under samtalets gång har vi hittat några gemensamma nämnare. Om vi inte har pratat med varandra skulle jag aldrig har gissat att han har varit i mitt hemland.

Så vi borde sluta att betrakta varandra och börja samtala istället. Som min vän sa man är inte alltid det man kan se utanpå. Det finns så mycket bakom det yttre fasaden. För att förstå varandra måste vi våga visa "våra skor" för varandra och våga testa gå i dem.

Önskar er en bra vecka med många underbara samtal och "skor provning". Går bara varsamt fram:)

onsdag 13 maj 2015

Ankaren i stormig hav

Väl, jag är ingen sjöman och vet inte hur man ska bete sig när det stormar ute i havet. Men jag tyckte mycket om texten på en stämpel jag köpt från Heartfelt Creations. Den var på engelska och i min översättning så lyder det så här "Du är ankaren i livets stormar."
 
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Man kan sätta upp mål och göra planer att nå målet. Men livet kan man inte kontrollera. En del äter sund och motionera och drabbas ändå av sjukdomar och olyckor. Nu förespråkar jag inte ett mållöst, drömlöst och planlöst liv. Själv har jag börjat drömma igen. Att våga sätta drömmen i verklighet är en annan femma. De vackra papper och stämplar jag köpte från Heartfelt Creations var inte bara vackra papper och fina stämplar. Utan texten i dessa stämplar talade till mig och berörde mig.
 
När jag läste Matteus 14 där det berättades i slutet på kapitlet om att Jesus gick och bad ensam. Han skickade iväg sina lärjungar över sjön och sa till dem att han skulle komma efter. Halv vägs över sjön började det storma ordentligt och bland vågorna såg lärjungarna en skugga som gick mot dem. De trodde först att det var en spöke de såg. Men någon kände igen skuggan och sa att det var mästaren. Petrus ropade då: "Herre, om det är du så låt mig komma till dig." Jesus sa "Kom!" Till en början gick det ju bra för Petrus. Han fann sig gående på vatten. Häftigt! Men så började förnuftet slå på och Petrus tittade omkring. Det blåste och vågorna var höga och förnuftet påminde om det omöjliga att gå på vatten. När tvivlet vaknade sjunk Petrus. Där gick det upp ett ljus för mig.  Är det inte så många gånger att jag/vi tittade för mycket på hur det är runt omkring i livet och blev modfälld, ledsen, skam och skuld.... Vi tappade siktet/fokus på en som t o m stormar lydde. Vi försökte ta oss ur knippar, problem som vi befann oss i. Antingen orakade av oss själva eller livet tog bara en vändning vi inte hade kontroll över. Vi blev förtvivlade och kände oss maktlös och hopplös. Att läsa den här texten igen påminde mig om att alltid ha fokus på rätt håll. Fokus på kraftkälla och jag/vi får mod, vishet, ork... allt vad vi behöver för att ta en annan titt på livet. Det som såg hopplöst ut ser ut att ha fler alternativ.  
 
Jag vet inte om ni förstår nåt av jag skrev. Men inspirerad av insikten/reflektionen gjorde jag den här tavlan.
 
 
Den ska påminna mig om vart jag ska rikta/hålla kvar min fokus.
 
Önskar er en härlig helg som kommer.

tisdag 21 april 2015

Konsten att vara nöjd

Hejsan, hejsan, det var ett bra tag sedan jag skrev här. Det hände en hel del. T ex så har jag städat mitt scraprum igen. Inte dåligt för att vara mig. Men när inte ens jag själv hitta saker på mitt scrap bord då var det högtid att ta fram dammsugare. Det fina med att ha städat, förutom tillfredställselse att äntligen har plats att göra kort och annat var, att min man kom och överraskade mig med en present. En scrapvagn eller vad man nu kalla det för. Egentligen är det en verktygsvagn som yrkesmänniskor använder. Inte det vackraste men helt funktionellt. Den var helt svart med blåa handtag.
 
 
 
Men jag piffade upp den med några vackra papper och charms så vips ser den finare ut.
 
 
 
Självklart har jag använt papper från Graphic 45. Jag har lackat över med decoupage lim för att ge papperna lite skydd.
 
Häromdagen pratade jag och mina barn om att vara nöjd. Någon gång hade mina barn frågat om vi var fattig eftersom vi inte kunde köpa saker/kläder som de ville ha och som "alla" deras kompisar hade. Att vi inte kunde åka på semester till t ex Thailand. Då sa jag att visst fanns det stunder då även jag kände mig fattig när jag hörde mina kompisar åkte på semester och nu ska de åka iväg igen. Om jag hela tiden jämföra mig med vad andra har, gör... då kan jag också känna mig fattig... eller så kan jag se vad jag själv har, kan... Vi har faktiskt ett val. Vi kan välja att vara missnöjd med det vi redan har och stressa för att ha mer... eller så kan vi vara tacksam och nöjd med det vi har. För man kan alltid ha en bättre bil, TV, större hus, kök osv. Jag har varit olycklig för länge genom att titta på vad andra har. Nej, jag vill lära mig kosten att känna mig nöjd, tacksam och njuta av livet nu. Visst var den där scrapvagn inte den jag verkligen vill ha. Den jag vill ha kostar över 1500 kr. Inte en chans att min man kan köpa den till mig. Men jag var uppriktigt jätte glad för den jag fick. Det är ju inte sagt att jag i framtiden inte skulle "uppgradera" mig till en bättre, snyggare scrapvagn. Skillnaden är att jag är glad och nöjd tills jag kan få en ny istället för att vara otacksam och missnöjd. Låter det vettigt?
 Det tycker i alla fall jag. Vad och hur andra gör är deras ensak. Jag vill inte springa i ekorrhjulet längre. Lycka är att vara nöjd och kan njuta av livet!!!

Sköt om er. 

söndag 15 mars 2015

Till minne av....

God söndagsmorgon! Det är en vacker dag. När jag tittar in här verkar det nästan som om jag har glömt den här sidan. Nej, det har jag inte. Men har jag inget att skriva så.... Idag vill jag visa en canvas tavla jag gjort.
 
 
En kvinna som hänger kläder är en bild jag har använt. Bilden är från Graphic 45s "Home Sweet Home kollektion". Jag har även använt decoupage med en blommig servett i nedre vänster hörn. Den lilla bilden med fågelbo är också från Graphic 45. Kvinnan symboliserar mödrar. Jag tänker främst på min egen mamma och min svärmor. Två mödrar som var så olik varandra som det bara kunde. Men två kvinnor starka på varsitt sätt. Två mammor som hade mer eller mindre uppfostrat och tagit hand om sina barn ensam. Min mamma gick bort för snart 8 år sedan. Min svärmor gick bort nu i måndags.
 
 
Texten har jag lånat från "Framsteg" - en personlig blogg på FB som drivs av Jesper Caron. Jag tycker mycket om texten. Det var saker som min egen mamma hade förmanat och uppfostrat mina syskon och mig med. Tavlan med blommor och natur berättar lite om både min mamma och min svärmor. Min mamma älskade blommor och upptäckte sin talang i att arrangera blommor först i medelåldern. Svärmor älskade långa promenader ute i det fria. Nu är de båda fri. Det känns vemodigt och en viss sorg ... så jag slutar nu för den här gången.
 
Önskar er en fortsatt fin söndag. Ta hand om er själv och de nära och kära ni har.
Sköt om er.